Etikettarkiv: Skrivande

Skrivande

En drömtillvaro i skrivbubblan

Lämna en kommentar
Tänt ljus med texten Fredag = skrivdag!
Eftersom jag jobbar halvtid har jag försökt se till att frigöra fredagarna till mitt fria skrivande.

Jag skriver skönlitterärt i ett högt tempo just nu, och jag längtar varje dag efter att skriva på mitt manus.

Detta underbara tillstånd har jag delvis nått tack vare att jag har ett råmanus att utgå från. Jag vet alltså ungefär vad jag ska skriva innan jag sätter mig ner.

Jag har också lärt känna mina rollfigurer. Deras relationer och personligheter modifieras allteftersom jag får respons av Jorun Modén och mina kursare i manusgruppen. Att möta andra med skrivdrömmar och prata skrivande är ibland läskigt (särskilt när man får höra hårda sanningar om sin text som innebär stor omarbetning), men i längden är det otroligt givande. Framför allt är detta ett sätt att inför mig själv ta mitt skrivande på allvar.

Jag är kanske inte typen som kan ha ett färdigt synopsis i huvudet och sedan bara fylla ”skelettet” med kött och blod. Nej, mina manus växer delvis fram medan jag skriver. idéerna kommer organiskt fram medan jag är inne i processen.

Mitt sätt att skriva är inte det mest effektiva – jag höll faktiskt på med en version av detta manus redan 2020 och 2021 då jag läste kreativt skrivande på Linnéuniversitetet. Därefter kastades jag in i två års heltidsarbete.

Jag försöker tänka att allt har sin tid. Nu jobbar jag halvtid igen (ibland mer, om frilansuppdrag dyker upp) och det är därför jag har tid att grotta ner mig i skrivandet.

För att återkomma till detta med att ta skrivandet på allvar: Jante finns alltid på min axel och påminner om att jag skriver på spekulation, att allt detta arbete kan vara förgäves eftersom jag just nu inte kan skicka någon faktura för det.

MEN – lyckligtvis är driften att skriva starkare än Jante! Jag påminns om att jag faktiskt har en drömtillvaro – jag har en halvtidsanställning på ett roligt jobb (redaktör på Dyslexiförbundet) som betalar mina räkningar och utöver detta har jag möjlighet att hinna skriva.

Responsen jag har fått i manusgruppen har som sagt lett till att jag tvingats ändra ganska mycket i texten. Men jag är så nöjd med att jag äntligen kan se att manuset har en struktur och riktning.

Det kommer att bli en urban fantasyroman för unga vuxna. Det är klart jag funderar på hur stor målgrupp jag har i Sverige, men om jag tänker för mycket på det stoppar det upp min kreativitet.

Därför fortsätter jag att följa mitt hjärta. Den skrivglädje jag känner just nu är guld värd!

Hoppas någon känner sig inspirerad!

Share
Skrivande

Känslor och struktur – en motsägelse?

Lämna en kommentar
Skylt utanför butiken La petite mort. Mörk gata.
Skylt utanför butiken La petite mort. Mörk gata.

Våren 2025 har jag som mål att skriva klart en ny bok. Jag har ganska mycket text, men ingen struktur på materialet.

Nu i vår fick jag till min glädje en plats i Jorun Modéns manusgrupp, en skrivarkurs som bedrivs varannan måndag i den mysiga och färggranna lilla butiken La Petite Mort vid Karlaplan i Stockholm.

Jag lockades av den glamourösa känslan – som att befinna sig i en litterär salong som förr i tiden – och möjligheten att få hjälp med min svagaste gren när det gäller skrivandet, nämligen struktur. Det känns också bra att få deadlines och någon/några som väntar på min text.

Ni kan läsa mer om Jorun Modéns kurser på författarkurs.se.

Jag är en känslomänniska som tycker om att följa min intuition, och visst kan jag få till en fin ton och känsla ibland, men mitt skrivande kan troligen emellanåt uppfattas som en smula otydligt.

Jag har en massa text skriven, men ingen riktig tydlig riktning i historien. Målet är att under våren 2025 få ihop ett vettigt manuskript. Det innebär att jag måste skriva om allt som jag skrivit, mer eller mindre.

Till denna veckas inlämning har jag skrivit ett detaljerat synopsis. Det känns bra, äntligen en riktning. Jag kommer att få hjälp och feedback för att orka kämpa vidare.

Den trygga miljön hindrar mig dock inte för att våndas över vissa detaljer i texten. Hur ska jag våga visa sexscener för min grupp? Och hur mycket vågar jag blotta mig själv?

Det blir lätt för personligt.

Författaren Sara Bergmark Elfgren sa i Denise Rudbergs podd ”Jag vet vad du skrev” att många vuxna läser så kallade Young Adult (YA)-böcker för att de vill läsa om känslor. Vuxenböcker är ofta återhållna och svala när det handlar om känslor, menade hon.

Jag har inte analyserat frågan närmare, men kanske har hon rätt? Jag vill definitivt skriva om känslor eftersom de har så stor kontroll över mig.

Jag känner mig också lite ”genrevill,” om det ordet nu finns. När jag presenterade min idé för en person på Jorun Modéns öppna hus associerade denna person till Kafkas Förvandlingen. Det gjorde mig upprymd. Jag tror att min bok är mer YA än Kafka, men kanske kan jag ligga lite och svaja mellan genrerna ändå?

Share
Arbetsliv, Skrivande

Har jag makt över min tid?

Lämna en kommentar
Den här fina klockan fick jag av min vän Johanna Strömqvist när min bok kom ut. Det finns en sådan klocka i min bok Klockan som ägde tiden.

Ingen av oss vet hur mycket tid vi har till vårt förfogande. För mig har det varit viktigt att använda tiden på ett meningsfullt sätt. Jag har ofta varit frustrerad över att jag har haft för lite tid. Men paradoxalt nog kan också upptäckten att man plötsligt HAR tid skapa viss ångest. För vad ska man göra av den?

I många år var jag frilans mer eller mindre på heltid och oroade mig ofta över ekonomin, samtidigt som jag lärde mig att hushålla med pengar.

Det viktigaste skälet till att jag ville vara frilans var att jag ville ha makt över min tid. De flesta arbetsplatser då förväntade sig att man arbetade på heltid på kontoret (det var före pandemin). Jag visste att jag då skulle bli olycklig över att inte ha någon tid över att fantisera och tänka och skapa något djupare, mer personligt, något som definierade vem jag var. 

Jag gnetade på med mina författardrömmar, gick tusen olika skrivarkurser parallellt med att jag försökte försörja mig på diverse skrivjobb. 

Jag gav inte upp om skrivardrömmen, och till slut fick jag ett manus antaget, det som blev barnboken Klockan som ägde tiden. 

I samma veva fick jag också stabilare ekonomi genom att jag började jobba inom civilsamhället som ofta behöver personal på deltid. Det var perfekt för mig som behöver en blandning mellan frihet och trygghet.

I ungefär tre år har jag nu jobbat nästan heltid med olika deltidsuppdrag och projekt. Jag har bara tagit frilansuppdrag när jag blivit tillfrågad och jag har ibland behövt skriva texterna på helgerna eftersom jag inte har haft någon tid i veckorna.

Det har paradoxalt nog funnits ganska lite tid till att tänka på det där djupa och personliga, även om jag då och då ägnat det några timmar på helgerna.

Nu börjar 2025 och det är dags att ställa om igen. Pengarna är tillfälligt slut till arvsfondsprojektet Vox Vigor, en nättidning där personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa får skriva. Vi har jobbat på övertid för att göra klart en handbok baserad på lärdomarna från projektet, den är hos tryckeriet nu.

Sedan den 1 januari jobbar jag bara 50 procent som redaktör och kommunikatör på Dyslexiförbundet. Jag ska nu göra ett seriöst försök att vara ledig från det jobbet på fredagar och försöka skriva klart mitt spretiga magiska realism-manus som är svårt att beskriva. 

Idag skrev jag och redigerade text i cirka tre timmar, men sedan tog orken slut.

Nu sitter jag på ett kafé och skriver detta.
Kanske får bloggen mer kärlek nu när jag har tid?

Share
Skrivande

Så kommer du igång med det kreativa skrivandet

2 kommentarer
Julia Camerons bok anno 1992 och 2018.
Julia Camerons bok anno 1992 och 2018.

Förra inlägget handlade om att komma igång med en journalistisk text. Journalistiska idéer bygger oftast på research, kanske intervjuer, medan skönlitterära texter kan komma direkt ur ens inre. Processen är en annan, men de två olika ”skrivskolorna” kan hämta inspiration från varandra.

Skriva på morgonen? 

Den amerikanska författaren Julia Cameron förespråkar morgonsidor i sin bok “Lev kreativt: hur du utvecklar ditt skapande i tolv steg” (Mima). 

Enligt Camerons modell ska du sätta dig och skriva tre handskrivna sidor varje morgon innan du gör något annat. “Enkelt uttryckt handlar det om tre handskrivna sidor som ska vara strikt tankestyrda: ‘Åh, gode tid, behöver tvättas. Hämtade jag tvätten igår? Bla, bla, bla”. Med ett mindre tjusigt uttryck kan de också kallas tankeslask, för det är en av deras viktigaste funktioner”. (sidan 29 ur boken)

De ska inte ha någon konstnärlig kvalitet. Syftet är att skriva utan att kritisera sig själv, att släppa sin inre konstnär fri.

“Genom att ta dig upp ur sängen och skriva morgonsidorna varje dag, lär du dig att undvika Kritikern. Eftersom det inte finns några felaktiga sätt att skriva morgonsidorna, så spelar det ingen roll vad Kritikern har för åsikter om saken.” (sid 31).

Jag har tidigare skrivit massor av inlägg om Camerons bok, kolla under taggen  #cameronkurs.

Författaren Salman Rushdie skriver också på morgonen, i Jonas Hassens Khemiris intervju i Dagens Nyheter i april sade han:  

“Jag brukar tänka att varje dag vaknar vi upp med en liten kula av kreativ energi. Och vi kan antingen använda den eller slösa bort den. Om du börjar med att skriva mejl eller ringa samtal så försvinner kulan. Så min inställning är att skriva först. Alltid. Oavsett vad annat som skriker. Skriv först, allt annat efteråt.”

Salman Rushdie

… Eller kvällen?

Andra skriver hellre på natten när allt är tyst. Sedan finns det de som tycker om att sitta på kaféer där det finns ett sorl i bakgrunden (jag är en av dem).

Författaren Denise Rudberg har sagt i podden “Jag vet vad du skrev” att hon skriver bäst när hon sitter i köket och hennes man lagar mat.

För mig har det fungerat att komma igång med skrivande på tågresor eller medan jag suttit och väntat på något och ändå inte haft något annat att göra.

Skriva för hand eller på dator?

Att skriva ett första utkast för hand är också en metod som fungerar för somliga. Olika delar av hjärnan aktiveras när man skriver för hand jämfört med när man skriver på datorn. Vi minns bättre när vi skriver för hand, enligt många forskare. 

Personligen tycker jag att det är bra att skriva första utkastet för hand, när jag inte riktigt vet vad jag vill säga med texten. Det blir spretigt och ofta dåligt, men ger ofta en tydligare bild av vad det jag vill skriva.

Salman Rushdie i DN-intervjun med Jonas Hassen Khemiri:

Skriver du på dator eller för hand? – För hand, på block. Bara små fragment av idéer. Jag försöker se vad som dyker upp. Jag menar, på något sätt har jag skrivit dessa 22 böcker. Fortsätt bara, gräva, gräva, gräva.

Share
Journalistik, Skrivande

Så kommer du igång med det journalistiska skrivandet

1 kommentar
Marja som läser tidningen Läs&Skriv
Jag läser i senaste numret av Dyslexiförbundets tidning Läs&Skriv. Foto: Elisabet Wallin

Oavsett vilken sorts text du ska skriva kan det ibland ta emot att påbörja en text. Vi är alla olika så inga tips fungerar för alla, men kanske finns det något du kan ha glädje av.

Idag vill jag bidra med några tips som jag skrev inför ett kurstillfälle med deltagarna i arvsfondsprojektet Vox Vigor. Vox Vigor är en nättidning där personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa får en röst. Projektet finansieras just nu av Allmänna Arvsfonden.

Till och med juni i år är jag deltidsanställd som kommunikatör och texthandledare på Vox Vigor.

Kom igång och skriv, del 1: Journalistiskt skrivande

Jag har delat upp mina skrivtips i två inlägg, det första handlar om journalistiskt skrivande. Nästa inlägg kommer att handla om friare, mer kreativt skrivande.

Komma på idéer och vinklar

  • Fördjupa dig i ett ämne som du är intresserad av. Ju mer du kan om ett ämne desto lättare blir det att se vad som är nytt och vad som är en bra historia.
  • Att prata med människor kan räcka till att hitta idéer. Jag har till exempel träffat intervjupersoner med intressanta historier på privata fester och på krogen och då har jag känt mig tvungen att fråga dem om deras telefonnummer så att jag kan få intervjua dem.
  • Spara idéer och namn till senare: Jag intervjuade en tjej med dyslexi och dyskalkyli om hennes skolgång till en artikel i Läs & Skriv. Hon berättade i förbigående att hon tycker att det är jättesvårt med klockan. Det fick inte plats i den artikeln, men jag bad att få återkomma och har nu gjort en separat artikel om hennes svårigheter med klockan.
  • Fråga AI-tjänsten ChatGPT om idéer.

Omvärldsbevakning (gratis)

  • Skriv upp dig på olika nyhetsbrev från organisationer som belyser det ämne du är intresserad av.
  • Google alerts: bevaka ämnen genom att få mejl varje gång det dyker upp notiser om ämnet (man kan göra egna inställningar om t ex hur ofta, regioner etc).
  • Bevaka hashtags på sociala medier.


När intervjun är gjord

  • Om du spelar in intervjun kan du antingen transkribera den själv eller använda AI-tjänster som Good Tape och Whisper som transkriberar med tidsstämplar. Gratisversionen av Good Tape (som är den enda jag har testat) transkriberar dock bara en halvtimme och ibland kan det ta ett par timmar eftersom betalande kunder går före. (Man kan alltid dela upp inspelningen).
  • Fördelen med att anteckna under intervjun kan vara att du redigerar texten redan när du anteckningar och väljer ut de intressantaste citaten. Min rekommendation är att inte vänta för länge efter att ha gjort en intervju med enbart anteckningar (texten riskerar också att bli oläslig, så ta dig tid att kolla dina anteckningar direkt efter intervjun och förtydliga om du vet att du inte hinner börja skriva direkt).

Om det är svårt att börja skriva

  • Skriv ner anteckningarna rakt av, med en mängd text är det lättare att se helheten och det viktigaste.
  • Testa att använda ChatGPT för att testa om programmet kan plocka ut det viktigaste (har ej försökt själv).
  • Om du var klar från början med vad du ville ha svar på, gå direkt på de frågorna. Detaljer kan du ta när du fått ner det viktigaste. Då kan du kolla faktauppgifter och skriva in miljöbeskrivningar eller annat som du vill ha med.

Lycka till!

Share
Livet, Skrivande

När alla känslorna kommer på en och samma gång

Lämna en kommentar
Fruset hjärtformat löv på frostig asfalt.
Fruset hjärtformat löv på frostig asfalt.

Det händer fortfarande att jag kommer hem från mingel, konferenser eller möten med en känsla av att en bomb har slagit ner i min huvud. Jag är överstimulerad och har svår att varva ner samtidigt som jag bara vill lägga mg ner och sova.

Borde jag inte ha lärt mig vid det här laget, vid min ålder? Det var ändå tio år sedan jag läste Susan Cains bok Tyst – De introvertas betydelse i ett samhälle där alla syns och hörs som innehåller rader som jag har upprepat flera gånger i olika inlägg: Introverta har vidöppna informationskanaler, vilket betyder att de blir översvämmade av stimulans. Extroverta har trängre kanaler vilket gör dem mer benägna att bli underaktiverade, rent av rastlösa. Det är därför de är mer benägna att mingla och delta i gruppaktiviteter. Läs mer om Cains bok i mitt blogginlägg från 2015.

Det finns så många dimensioner på att vara introvert och dessutom högkänslig. I varje möte med en ny människa måste jag förhålla mig till min personlighet. Jag kan fortfarande krympa ihop och dra mig undan när jag är i samma rum som personer som har ett mer självklart förhållande till att ta ton och synas och höras. Vi introverta kan nog verka lite svåra innan man lär känna oss, medan extroverta är lättare att ta till sig vid en första anblick.

Jag inser att det kan vara självdestruktivt att förminska sig själv, men jag känner av energier så starkt att min hjärna lätt blir överaktiverad.

Stor inre värld

Jag har en väldigt stor inre värld och livlig fantasi, det är väl därför jag blev en skrivande person.  Nu har jag förstått att jag är rätt bra på att dölja mina inre tankar för människor i min omgivning. En del som jag inte känner upplever mig som lite hemlig, kanske stängd. Det beror nog på att jag är van vid att folk inte är så bra på att lyssna. Jag väntar mig väldigt lite intresse av folk generellt och blir förvånad om jag möter någon som faktiskt hör vad jag säger eller känner av min energi på samma sätt som jag alltid känner andra människors energier.

Högkänslighet, att vara en hsp-person (hsp står för high sensitive personality) är inte en diagnos utan ett personlighetsdrag. Många säger att känsligheten är en tillgång i mitt skapande, och det är förstås uppmuntrade att höra om konstnärer som är högkänsliga. Nyligen lyssnade jag till exempel på podden ”Under körsbärsträdet” som görs av min vän Frippe Nilsson. Han intervjuade skådespelaren och konstnären Amanda Ooms som berättar att hon är en sådan som tar in allt hon ser och att det kan vara tröttande. Det gjorde mig glad att höra, eftersom jag har stor respekt för henne. 

Tänk om jag hade autism

Ibland vill jag bli att bli lite mer som Wednesday Addams och skita fullständigt i hur andra upplever mig. Jag kan avundas min son, som ofta säger ”jag bryr mig inte” när vi frågar om sociala relationer på nya skolan. Han har högfungerande autism, det som tidigare hette Aspergers syndrom. Han har svårt att förstå grejen med socialt spel i skolan, men har kvar sina gamla vänner och är nöjd med det. Greta Thunberg, som har samma diagnos som min son, sa i Skavlan 2019: ”Om jag inte hade haft asperger och varit så konstig så hade jag fastnat i det här sociala spelet som alla andra verkar vara så förtjusta i”.

Det är väl då typiskt att man ska behöva kämpa med sin identitet så mycket. Jag inser att jag framöver måste ha mer fri skrivtid och ensamtid så att jag kan bearbeta mitt senaste år som har varit lite väl utmattande och känslosamt.

Share
Skrivande

Från introvert till att läsa på scenen

Lämna en kommentar
Blond kvinna på mörk scen.
Bild från Chimos vänkväll på Tellus i Midsommarkransen, den 2 december 2022. Foto: Joakim Hall

Ett fem år gammalt blogginlägg om att vara introvert och söka jobb dök upp i flödet. Någon hade hittat det och gillade det på Facebook.

Jag inser vilken utvecklingsresa jag har gjort under de snart åtta år som har gått sedan jag startade den här bloggen.

I början skrev jag mycket om att jag var introvert och blyg, att jag hade svårt att ta plats och att jag kände mig missförstådd i ett extrovert samhälle. 

Bloggen startades under yh-utbildningen Marknadskommunikatör inom sociala medier på Nackademin, och var en del av en kurs i att ”bygga sitt eget varumärke”. Men jag hade också funderat länge på att starta en blogg för att skriva av mig mina tankar.

Ordet varumärke väckte uppenbarligen mycket olika associationer hos oss som läste på utbildningen. Vi som var över 35 var betydligt mer obekväma med att framhäva oss själva som varumärken, medan vissa av de yngre inte verkade ha några problem med det. 

Jag ser flera anledningar. Dels har de som föddes på 90-talet och senare fått lära sig att marknadsföra sig själva sedan de började skolan. Vi som är äldre växte upp i ett annat samhälle. Det kan också väga in att många är mer tvärsäkra när de är yngre. 

Personlighetsfråga

Förmodligen hade det också med personlighet att göra. Jag har som sagt identifierat mig som introvert därför att jag som yngre var väldigt blyg och hade svårt att sortera bland intrycken och blev trött av för mycket socialt umgänge. 

Jag älskade därför Susan Cains bok ”Tyst – de introvertas revolution” som satte ord på det jag känt länge. 

Jag är inte alls asocial, tvärtom skulle jag aldrig klara mig utan att umgås med vänner. Jag har ett stort nätverk. Men ibland behöver jag dra mig tillbaka och vara ensam.

Inte över en natt

Nu när flera år har gått märker jag att jag har genomgått en utveckling. Jag känner inte längre panisk skräck inför att stå på scenen. Jag stod till och med på biografen Tellus scen den 2 december i fjol och läste ur min bok! Och jag var inte alls nervös. Jag tyckte till och med att det var roligt, för jag fick ju möjlighet att tala om min bok, som jag brann för. 

Blond kvinna på scen
Foto: Joakim Hall

Men utan en lång process hade jag inte vågat ställa mig där. Och det hände inte över en natt. 

Det har hjälpt mycket att jag har hamnat i sammanhang där jag har känt mig respekterad och lyssnad på, och att jag väljer att tala om ämnen som jag kan och känner engagemang för.

Och förresten: I vissa, mer känslomässiga situationer är jag fortfarande förbaskat blyg. En del personlighetsdrag är det bara att leva med.

Läs även mina tips för att bota scenskräck.

Share
Marknadsföring, Skrivande

Nu finns jag på Instagram!

Lämna en kommentar
Ordinsamlings instagramkonto, tre bilder, på en klocka, en kraftstation och två fötter på ett kontor.
Såhär ser mitt officiella Instagramkonto @ordinsamling ut.

Manusredigering pågår! Jag skickade just in en ny version av Klockan som ägde tiden till redaktören. Massor av detaljer och ändringar gjordes för att förhoppningsvis reda ut alla logiska luckor.

Jag har kommit fram till att jag är mest förtjust i att skapa stämningar när jag skriver. Att få historien att hänga ihop är den stora utmaningen för mig. Troligen är det därför jag inte har blivit klar med något förrän nu.

En annan del av författarrollen är marknadsföringen. Visst har den här bloggen och Facebooksidan funnits ett tag, men i övrigt har jag hittills varit relativt hemlig i sociala medier (trots att jag är utbildad marknadskommunikatör i sociala medier). Det beror på att jag är en ganska introvert person som hellre låter andra stå i centrum. Men nu, kände jag att okej, nu vill jag marknadsföra min bok, så nu får jag lov att kliva fram.

Den 30 augusti skapade jag ett offentligt författarkonto på Instagram. Det fick såklart heta @ordinsamling som den här bloggen.

Jag märkte snart att författarcommunityt på Instagram är vänligt och enormt. Jag började följa några författarkonton lite på måfå och insåg att det verkar finnas hur många som helst. De flesta följer tillbaka när man har ett öppet konto. Jag gör samma sak, följer de konton som är öppna tillbaka. Jag tror inte på det där med att man ”måste” ha fler följare än dem man följer och sådant tramsigt statustänk. Jag tror snarare på vänlighet. Det behövs i dessa dagar då mycket i omvärlden känns ganska nattsvart (läs: valresultatet).

På författarkontot vill jag försöka vara någorlunda underhållande och personlig men inte privat, som det heter. Det privata, bilder på mina barn och sådant, har jag på mitt stängda konto.

Jag medger att jag har varit lite orolig över att jag skulle orka underhålla ett offentligt konto, men just nu känns det mest roligt, med tanke på att boken är på väg (jag kan inte riktigt tro det förrän jag har den i min hand).

Och det är onekligen lite lättare att få till ett Instagraminlägg än att skriva en bloggpost.

Om du har ett öppet Instagramkonto, följ mig gärna så följer jag tillbaka!

Share
Skrivande

Nu finns ett omslag till boken!

Lämna en kommentar
I brist på omslagsbild får ni en bild från skogen runt Eringsboda där jag var i juli (se förra inlägget). Vart leder trappan?

Min bok blir allt verkligare. Härom dagen fick jag se omslaget! Det var jättefint, men jag var först tvungen att smälta det eftersom det var en så stor och ovan känsla att se sin egen text-baby tolkad i bild. Det var inte som jag hade föreställt mig att det skulle bli. 

Jag kan faktiskt bara likna känslan med när jag var på ultraljud för att första gången se mitt första barn. Jag föreställde mig en flicka, men sköterskan sa att det var en pojke. 

Då behövde jag liksom ställa om hjärnan och skapa mig en ny bild av mitt framtida barn. Likadant kändes det nu. Jaha, ja, så kan man ju tolka texten, det var ju coolt! Jag kan avslöja att omslaget har en viss ”steampunk-känsla”.

När det gäller pojken jag väntade den där gången för snart sexton år sedan, visade det sig vara en egensinnig och smart person. Han är förebilden för Valter, min första (publicerade) romankaraktär.

Det jag egentligen vill säga är att känslorna inför utgivningen av min första bok är i klass med känslorna när jag fick barn. Inte fullt så starka, men nästan!

Det ska bli roligt att få visa omslaget när Beta Pedagogs höstkatalog kommer ut! Utgivningsdatum  för boken blir troligen i november eller möjligtvis i början av december.

Jag har också just skickat in en bearbetad version av manuset till redaktören. Min sambo Daniel har hjälpt till mycket. Han kan det här med fysik bättre än jag och har varit ganska sträng när det gäller de vetenskapliga bitarna i boken (puh!).

När boken kommer ut ska jag ha releasefest, för det har jag lovat mina vänner som har hjälpt mig på vägen. Jag vet ännu inte var, men tar gärna emot tips på mysiga lokaler i Stockholm (helst södra) som inte kostar multum!

Share
Inspiration, Skrivande

En vanlig dag på jobbet?

1 kommentar
Bilder från skrivretreaten i Eringsboda.

Jag har semester, delvis betald till och med (lyx för en långvarig frilans), och då gör jag som många andra skapande människor och passar på att ägna mer tid åt mitt skrivande. 

I fjol gav jag mig själv ett löfte om att varje sommar åka på någon form av skrivrelaterad resa. I år blev det en retreathelg anordnad av ”Blekinges Astrid Lindgren”, Kim Kimselius. Vi var en grupp på sju skrivande kvinnor som skrev och bodde på Färgargården, ett 1700-talshus vid en liten sjö. Dagarna förflöt snabbt. Vi skrev mest, men diskuterade också varandras texter. Det var personligt och mysigt. Jag hade kört fast lite i mitt pågående manus, och jag lyckades komma vidare i texten.

Nu är jag hemma igen och ägnar mig mest åt familjemys, men jag har också äntligen fått tillbaka det första korrekturet på mitt antagna manus Klockan som ägde tiden. Som jag har väntat på att detta manusarbete ska kännas mer verkligt! 

Det är mycket småpet och en del större förändringar som jag behöver göra. Eftersom jag har semester och inte vill anstränga mig alltför mycket har jag bestämt att jag ska jobba med redigering cirka en timme om dagen de dagar jag inte har något annat inbokat.

Eftersom jag har gått en typ en miljon skrivarkurser och även jobbat som skrivande journalist i ett kvartssekel är redaktörskommentarerna inte särskilt svåra att hantera. Det känns som en vanlig dag på jobbet – bara lite roligare och pirrigare eftersom jag jobbar med något som jag drömt om så länge jag kan minnas.

Share