Tid att fylla på med näring

Mat och skrivande
Jag <3 mat och skrivande!

Jag börjar återhämta mig efter en jobbig maginfluensa, och måste fylla på med mycket näring. Passande nog skriver Julia Cameron i tionde kapitlet av ”Öka din kreativitet” om att ge sig själv konstnärlig näring.

Hon skriver också om beroenden som blockerade konstnärer riskerar att ge sig in i för att slippa skapa. Hon nämner beroende av diverse substanser, av sex och av arbete. Sedan boken skrevs har dessutom en ny beroendeframkallande ”substans” tillkommit: internet och sociala medier.

Alla dessa distraktioner ger snabba belöningar och förhöjer livet – i lagom dos.

Skapandet blir i Camerons text likställt med en existensiell mening. Bedövar vi oss själva för att slippa ta itu med det som finns djupt inom oss?

Hennes botemedel mot att fastna i negativt beroende är bland annat att sätta tydligare gränser för sig själv. Jag är själv inte arbetsnarkoman på det sätt som Cameron beskriver; jag prioriterar alltid familjen (vilket kanske inte varit så bra för min karriär), men jag kan också tycka att det är bekvämt att begrava mig i arbete istället för att ta itu med sådant jag drömmer om.

En av uppgifterna, som jag tar fasta på denna vecka, är att ge sig själv omvårdnad:

  1. Skriv upp tre små segrar.

– Jag blev frisk från maginfluensan från helvetet.

– Jag har skrivit klart en ny version av mitt dystopimanus och har lämnat det till en av mina uppmuntrande, men ärliga och proffsiga vänner för läsning.

– Konvalescensen från ovan nämnda influensa i kombination med en ganska lugn månad har haft den positiva effekten att jag har varit hemma mycket på sistone, vilket mina fantastiska barn har uppskattat.

  1. Skriv upp tre närande saker som du har gjort för din konstnär.

– Manusversion klar, se ovan.

– Jag har bokat en natt på skrivarretreat, se föregående inlägg.

– Jag har sagt ja till ett hemligt projekt som jag också nämnde i förra inlägget.

  1. Skriv upp tre saker som du kan göra för att stödja din konstnär.

– Avsätta tid för skrivande. Jobba på att inte vara så splittrad.

– Gå på fler konstnärsträffar. Det har hittills bara blivit en.

– Meditera och på andra sätt göra mig mer fokuserad. Kanske jobba på tanken att läget aldrig blir optimalt utan att det är samma läge som om du vill ha barn, ibland är det bara att köra på trots att allt inte har fallit på plats. Kreativitet har faktiskt många likheter med det vi inte riktigt kan kontrollera här i livet.

  1. Lova dig själv tre trevliga saker. Håll löftena.

– Efter retreaten ska jag ha skrivit ett synopsis på ett nytt manus som jag har i huvudet.

– Jag ska ge mig mer tid för inspiration, kanske i form av de där konstnärsträffarna.

– Borde jag försöka med något annat? Belöningar? Eftersom jag har en begränsad budget får det i så fall bli enkel vardagslyx. Detta kräver fundering!

  1. Gör något underbart för dig själv varje dag den här veckan.

– Okej, det ska jag försöka. Men bara så du vet, Julia Cameron: Just nu blir även ett besök till simhallen och den lokala sushirestaurangen med dottern något underbart. Det kanske inte är vad de flesta tänker när man hör någon göra saker ”för sig själv” men det var vad jag helst ville göra idag!

Share

Jag har gjort några kreativa u-svängar

no u-turn
Foto: Pixabay

”Kreativa u-svängar” är något som Julia Cameron skriver om i kapitlet som heter ”Vecka 9: Återerövra din autonomi”.

”Framgångens strålglans kan få den läkande konstnären att skynda tillbaka in i självförgörandets mörka grotta. Vi känner oss bättre till mods som offer för konstnärlig blockering än när vi riskerar att ständigt vara produktiva och friska.”

Är jag rädd för framgång? Det är svårt att svara på. Jag tror att jag mest är rädd för att misslyckas. Att skriva något riktigt dåligt. Att slösa bort min tid. Jag har så höga krav på mig själv att jag ibland inte får ur mig ett ord.

Cameron radar upp personer med konstnärliga yrken som slarvat bort chanser i form av uppmuntran och erbjudanden som skulle ha kunnat leda till utveckling av deras konstnärliga karriärer.

Den här veckan har jag fått två erbjudanden från skrivande kompisar. Det ena är hemligt än så länge. Det andra handlar om att åka på skrivar-retreat en natt. Eftersom jag just nu känner mig ganska trött och tom och har behov av att gräva djupare i mina tankar, utan några av vardagens förpliktelser, tänker jag hoppa på båda erbjudandena. Nu gäller bara att få ihop vardagslogistiken.

Här är några bra uppgifter i detta kapitel:

– Köp en speciell, kreativ anteckningsbok. Numrera sidorna från ett till sju. Ägna en sida åt var och en av följande kategorier: hälsa, ägodelar, fritid, relationer, kreativitet, yrkesliv och andlighet. Bekymra dig inte om det praktiska när du skriver upp tio önskemål inom varje område. Jo visst är det mycket. Tillåt dig att drömma lite.

– Ta fram ett papper och planera hur du ska ge dig själv näring under en vecka. Det betyder att du ska genomföra en konkret, kärleksfull handling varje dag i en vecka: frossa!

Share

Kreativitet har ingen ålder

Jag var tjugo år när jag började jobba på Lidingö Tidning som reporter. Det var en ypperlig journalistskola där jag mötte många inspirerande människor (till exempel Ernst-Hugo Järegård – en dag ska jag leta upp artikeln i Kungliga Bibliotekets arkiv eftersom jag har tappat bort mitt exemplar).

Men det var ett sidospår. Jag var alltså i tjugoårsåldern. Att jag skulle bli fyrtio en dag kändes oändligt avlägset, tills en dag då jag skickades till Millesgården för att skriva en artikel om en konstnär som fått ett stipendium. Jag småpratade lite med henne och tyckte att hon verkade cool. Jag har alltid dragits till konstnärer. Jag frågade hur gammal hon var och hon svarade att hon var fyrtiotvå. FYRTIOTVÅ! Det var ju JÄTTEGAMMALT! Kunde man fortfarande vara så cool när man var så gammal?

Jag vet att det låter komiskt för er som liksom jag har fyllt fyrtio, men så känns det när du är ung. Jag behövde fylla tjugofem innan jag började begripa att mina föräldrar var samma människor som de varit när de var unga.

Världen förändras snabbt…

Ett stycke i kapitel 8 i Julia Camerons ”Öka din kreativitet” handlar om ålder. Förutom att hon räknar upp kändisar som slagit igenom efter fyrtio, femtio och till och med sjuttio, så skriver hon ”Hur gammal kommer jag att vara när jag har lärt mig att spela piano? Svar: Lika gammal som jag skulle ha varit om jag inte gjorde det.”

Det är ju så: Om du inte dör kommer du att fortsätta att leva i många år till, och då är det lika bra att du gör det du känner starkt för.

En annan tanke: Härom dagen intervjuade jag forskaren Carl Heath som bland annat sa: ”Dagens pensionssystem utformades när medellivslängden var under 65 år. Många dog innan de hann ta ut sin pension. Idag är medellivslängden 88 år. De flesta kommer att hinna med både en andra och en tredje karriär. Varje år förlorar vi ungefär 300 000 jobb, men varje år tillkommer ännu fler jobb. Men det är inte samma jobb som de som försvann.”

Med det sagt: Min förhoppning är att fler människor ska släppa sin åldersångest och känna efter: Vad brinner de för, hur jobbar de bäst? Detta kanske inte alltid leder till karriärer som konstnärer, men även en hobbyverksamhet kan göra en människa gladare, och den glädjen spiller över i yrkeslivet.

Du väljer vad som är coolt!

Det har också debatterats en del om att rekryteringsfirmor är åldersfixerade och enbart vill ha chefer som är max 38 år. En motivering ska vara att äldre personer har svårare att anpassa sig till snabba förändringar. Det är förstås fördomsfullt – jag tror att anpassningsförmåga mer handlar om personlighet än om ålder. Däremot kanske äldre inte är lika måna om att vara till lags och vet vad de vill, och kan därför vara lite jobbigare?

Jag tycker att fler borde tänka mindre på hur de klättrar på den traditionella karriärstegen och mer på vad som får dem att känna att de gör något meningsfullt.

Eller som Patsy Stone från Absolutely Fabulous/Helt hysteriskt säger på bilden ovan: ”Whatever i choose is cool is cool because I am cool”.

Jag väljer att vara optimistisk. Kanske är digitaliseringen med alla dess omställningar rent av en chans till attitydförändring? Vissa traditonella hierarkier kanske är på väg att rasa? Metoo-rörelsen är ju ett exempel på hur attityderna till maktmissbruk håller på att förändras.

Och inte kan vi bara slänga bort en massa friska människor bara för att de passerat 38? Det är rent av omöjligt. Samhällets ekonomi skulle rasa om den äldre delen av befolkingen gick sysslolös i 50 år.

Share

Bilder som inspirerar till skrivande

Denna vecka handlar det bland annat om bilder som kan vara ett sätt att få direktkontakt med sina och andras känslor.

Det här är mitt åttonde inlägg om Julia Camerons bok ”Öka din kreativitet”. I kapitlet som heter ”Vecka 7: Återerövra ditt samband” skriver hon bland annat om perfektionism, som kan vara till stort hinder i skapandet. När blir du klar med ett konstverk? Avsnittet om perfektionism avslutas med följande tröstande ord:

”En bok blir aldrig klar. Men i ett visst läge slutar man skriva den och går vidare till något annat. En film blir aldrig klippt, men på ett visst stadium släpper man den och säger att den är färdig. Det här är en normal ingrediens i kreativiteten – att man släpper taget. Vi gör alltid så gott vi kan i det ljus vi har tillgång till.”

Avundsjuka

Hon skriver också om avundsjuka, som lätt drabbar blockerade konstnärer och som kan vara väldigt befogad i den konkurrensutsatta kulturvärlden. ”När avunden hugger kräver den omedelbart ett motgift, precis som ett ormbett. Gör din avundskarta skriftligt”, föreslår Cameron och föreslår nedanstående lista:

Julia Camerons bot mot avundsjuka

Och så vidare…

Gör ett collage med bilder

En av uppgifterna denna vecka är att ta fram minst tio tidningar (med mycket bilder) som du får förstöra. Ge dig högst tjugo minuter att bläddra igenom tidningarna, och riv ut bilder som återspeglar ditt liv eller dina intressen. Gör sedan ett collage. ”Tänk dig collaget som en självbiografi i bilder. Ta med ditt förflutna, din nutid, din framtid och dina drömmar.”

Cameron föreslår sedan att du förvarar collaget på en hedersplats (gömd om du så vill). Eftersom jag vill vara transparant på den här bloggen delar jag med mig av det collage jag gjorde. Se bilden nedan. Det blev en redogörelse av saker jag tycker om och längtar, eller har längtat efter i mitt liv. Jag vet inte om bilden är stor nog för att ni ska se siffrorna, men jag förklarar.

Collage
Mitt collage (se förklaring i texten).

• 1 och 2 (middagsbord och rum med höga fönster) symboliserar min dröm om samvaro och vackra rum att vistas i.

• 3 (på två äldre kvinnor samt två små flickor) symboliserar vänskap. När jag var liten ville jag inte leka i grupp utan drömde om en bästis. Jag hade en bästis i perioder, men hon var inte lika introvert som jag och gillade även att leka med andra, så den där symbiosen förblev ofta en dröm.

• 4 (på Noomi Rapace i galakläder) symboliserar att jag är längtar efter mer glamour ibland.

5 visar ett kafé i Berlin och symboliserar att jag gillar att sitta på kaféer och tänka. Jag älskar kaffe också. Förmiddagskaffet är ofta den bästa stunden på dagen, tycker jag.

6 visar en bebis. Den tiden är förbi, men det var några år då min tillvaro uppfylldes av längtan efter barn. Sedan fick jag två stycken som nu inte längre är bebisar, men som naturligtvis är centrala i mitt liv.

7: Jag vill att mat ska vara vacker och strävar efter att ha många färger på min mat.

8: Jag hittade inga passande bilder om kärlek så det fick bli ett hjärta.

9: Skrivmaskin. Beskrivning överflödig.

10: Symboliserar min längtan efter resor och andlighet.

Pinterest som inspirationskälla

Pinterest, skärmdump
Utdrag ur mitt Pinterest.

Ett annat sätt att inspireras av bilder är att leta på Pinterest. Det var när jag letade inspiration till mitt skrivande som jag förstod syftet med Pinterest. Jag använder inte kanalen så ofta, men tittar ibland in på de bilder jag har sparat där, och blir glad och inspirerad. Jag sitter ibland och letar efter ansikten som kan inspirera mig till att hitta på fiktiva personer i mina texter. De flesta är tyvärr fotomodeller och lite för snygga för att vara riktigt intressanta. En önskan vore att det dök upp fler bilder på människor med karaktär och erfarenhet. (Jag heter Marja Beckman på Pinterest, för den som är nyfiken).

Det var allt för denna gång! Jag får passa på att önska er en god början på det nya året eftersom uttrycket ”gott slut” i mina öron låter mycket märkligt.

Share