Jag skriver skönlitterärt i ett högt tempo just nu, och jag längtar varje dag efter att skriva på mitt manus.

Detta underbara tillstånd har jag delvis nått tack vare att jag har ett råmanus att utgå från. Jag vet alltså ungefär vad jag ska skriva innan jag sätter mig ner.

Jag har också lärt känna mina rollfigurer. Deras relationer och personligheter modifieras allteftersom jag får respons av Jorun Modén och mina kursare i manusgruppen. Att möta andra med skrivdrömmar och prata skrivande är ibland läskigt (särskilt när man får höra hårda sanningar om sin text som innebär stor omarbetning), men i längden är det otroligt givande. Framför allt är detta ett sätt att inför mig själv ta mitt skrivande på allvar.

Jag är kanske inte typen som kan ha ett färdigt synopsis i huvudet och sedan bara fylla ”skelettet” med kött och blod. Nej, mina manus växer delvis fram medan jag skriver. idéerna kommer organiskt fram medan jag är inne i processen.

Mitt sätt att skriva är inte det mest effektiva – jag höll faktiskt på med en version av detta manus redan 2020 och 2021 då jag läste kreativt skrivande på Linnéuniversitetet. Därefter kastades jag in i två års heltidsarbete.

Jag försöker tänka att allt har sin tid. Nu jobbar jag halvtid igen (ibland mer, om frilansuppdrag dyker upp) och det är därför jag har tid att grotta ner mig i skrivandet.

För att återkomma till detta med att ta skrivandet på allvar: Jante finns alltid på min axel och påminner om att jag skriver på spekulation, att allt detta arbete kan vara förgäves eftersom jag just nu inte kan skicka någon faktura för det.

MEN – lyckligtvis är driften att skriva starkare än Jante! Jag påminns om att jag faktiskt har en drömtillvaro – jag har en halvtidsanställning på ett roligt jobb (redaktör på Dyslexiförbundet) som betalar mina räkningar och utöver detta har jag möjlighet att hinna skriva.

Responsen jag har fått i manusgruppen har som sagt lett till att jag tvingats ändra ganska mycket i texten. Men jag är så nöjd med att jag äntligen kan se att manuset har en struktur och riktning.

Det kommer att bli en urban fantasyroman för unga vuxna. Det är klart jag funderar på hur stor målgrupp jag har i Sverige, men om jag tänker för mycket på det stoppar det upp min kreativitet.

Därför fortsätter jag att följa mitt hjärta. Den skrivglädje jag känner just nu är guld värd!

Hoppas någon känner sig inspirerad!