Jag bubblar av inspiration idag. Detta skrivs på tåget på väg hem från en återträff med mina gamla kurskamrater från Att skriva barnlitteratur på Linnéuniversitetet. Vi var i Vimmerby, på Astrid Lindgrens Näs. Jag läste kursen 2011–2012 och den här gången var alla gamla elever inbjudna till de nuvarande elevernas seminarier. Av ekonomiska skäl har jag inte vågat tillåta mig själv att ägna det litterära skrivandet så mycket tid som jag behöver, men det har alltid funnits i bakhuvudet, ivrigt pockande. Att resa ner till Vimmerby över helgen var ett sätt att manifestera för mig själv hur viktig skrivardrömmen är. Jag får så mycket positiv energi av att träffa mina skrivarvänner. De förstår precis hur det är att vara i processer, att inte våga ta sig tid och att bli refuserad. Med mera. Vi har en Facebookgrupp där vi peppar och tröstar varandra, läser varandras texter och mycket mer. Allt fler av mina kurskamrater får nu böcker utgivna, så nu måste jag skärpa till mig! Själv har jag fått ett gäng snälla refuseringar av typen ”vi gillar det du skriver men det här är inte färdigt” – och nu i efterhand kan jag bara hålla med dem! Nu när jag har koll på hur ett manus ska se ut kan jag inte skicka in något förrän jag tycker att det är utgivningsbart.
Författaren Johanna Thydell (hon som skrev den fina Augustprisvinnaren ”I taket lyser stjärnorna”) var i Vimmerby och berättade om sin skrivresa, vilket var väldigt inspirerande. Hon sa något i stil med att ” “Varje gång jag fick bekräftelse på att jag kunde skriva sög jag åt mig”.
Jag försöker ta hennes ord till mig. Om jag hade varit bättre på att suga åt mig bekräftelse hade jag kanske vågat ge skrivandet mer tid och tro. Jag har trots allt fått mycket bekräftelse med tanke på att de flesta manus som skickas in till förlagen bara får standardrefuseringar.
Johanna Thydell berättade också att hon kontaktat Värnamo Nyheter när hon var sexton år och bett att få skriva krönikor. När tidningen bad om arbetsprover gick hon hem och lusläste tidningskrönikor och gjorde närstudier i hur de var uppbyggda. Jag är imponerad – så målmedveten och metodisk var jag definitivt inte vid sexton! Men det är väl därför hon har kommit så långt.
Vi hade ett textsamtal i gruppen också, och det satte verkligen igång kugghjulen i min hjärna. Jag skriver på en sorts dystopi för ungdomar, en gammal idé som bygger på bilder som jag har fått i mitt huvud. Men mina vänner sa att jag måste göra världen jag skapar tydligare. Jag fick förslaget att börja med att göra en ”mind map” för att få en överblick. Så nu jobbar jag med min mindmap. Jag ska även rita en karta över staden där mina huvudpersoner bor. Om jag inte vet hur världen jag skriver om ser ut, blir det väldigt svårt för läsaren att veta det.
Nu har jag alltså offentliggjort denna berättelse – allt för att få en spark i baken och ge mitt skrivande mer tid. Jag ska åtminstone göra det i juni, när min kommunikatörsutbildning tar sommarlov. För tid är det som behövs, tid och fokus (och ett eget rum förstås).
Här kan ni läsa bloggar av några av mina eminenta före detta kursare (kan komma att fyllas på):
Jeanette Palm på Bokhemligheter
Hej Marja! Det var så kul att träffas. Själv blev jag lite låg på tåget hem för jag kände att det härliga var slut och vardagslunken skulle ta vid. Idag är jag helt slut efter en ovanligt jobbig dag på skolan … Så fin tankekarta – själv funkar jag så att jag behöver vara väl förberedd (synopsis, karaktärsporträtt, kartor och dylikt) för att våga sätta mig ner och skriva. Sen går det oftast lätt. Så jag håller tummarna för att det funkar för dig också!
Hej Ingrid! Ja, detsamma! Hoppas du får igång din kreativitet! Synd att det är jobbigt på skolan. Jag borde vara lite mer förberedd innan jag börjar skriva, som du, men jag är så otålig. Nu inser jag ju att jag måste ha allt klart för mig för att det ska hålla ihop, och att det kanske har varit mitt huvudproblem. Lycka till och var stolt över allt du åstadkommit och kommer att åstadkomma!
Hej Marja. Vilken fantastisk helg det var. Nu ser vi till att skriva duktigt på våra manus och sedan boka in en träff med textsamtal. Jag ägnade dagens tågresa åt att göra något liknande som du har gjort. Kände att helgens alla diskussioner kickade igång tankar hos mig om hur jag ska lägga upp min nästa bok. Särskilt diskussionen om barnperspektivet var väldigt givande.
Skriv på!
Ursäkta sent svar, men ja – vi måste ha skrivarmöten! Jag ska bara ta mig igenom maj, sedan hoppas jag att mer tid ska öppna alla skapande sinnen! Jag delade ditt blogginlägg om barnperspektivet på Twitter!
Såg det här först nu. Det kanske förklarade varför det plötsligt kom så många fler besökare ett tag 🙂
Det är samma här. Maj är helt fullt. Men sedan så …
Och så är det dags att kicka igång min blogg igen!
🙂